Säsongen är över!

Shit pommes vilken säsong! Det som så när blev en drömsäsong i korpens div 1 slutade med att luften snöpligt gick ur oss efter lite drygt halva säsongen.

Men läs om de individuella utmärkelserna här. Det kanske piggar upp?

 

 

// Joel

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Hälsning från korpenkansliet

Kim och Malin

Det är ingen hemlighet i Korpenumeå att Kung Jens FG är världens i särklass populäraste lag. Huruvida det handlar om de läckert lila tröjorna, den strikta
skägg-koden eller den otroligt publikfriande bollbehandlingen låter vi vara osagt, men lite nu och då fylls iallafall Joel Hultdins brevlåda med rosendoftande kuvert, några lådor chokladpraliner och en och annan gratismånad World of Warcraft.

De senaste åren har, som ni vet, även Korpenkansliet sällat sig in i den lila beundrarskaran.

Vi skrev tidigare den här säsongen om kansliets kärleksbevis för Gemenskapen, och deras plan för att få oss att prestera på vår absoluta topp inför återkomsten i division 1 (se längst ner på sidan).

När de nu dystert har kunnat notera den senaste tidens hårresande förluster kände de uppenbarligen att de behövde skicka en ny vitamininjektion i det lila laget, och har därför skrivit ett öppet beundrarmail till Kung Jens FG. Ni kan läsa det i sin helhet här nedanför:

Till Kung Jens Fotbollsgemenskap.
Hej, vi läste - som vanligt - högt från hemsidan på fikat idag! Vi tackar för att ni återigen gav oss dagens skratt! Det ni gör så otroligt bra är att ni inte bara beskriver precis hur matcherna gick, gör exakta analyser och bygger vidare på ert lag utifrån detta, utan att ni även fyller på med både aktuell samhällssatir och får era trogna läsare att skratta. Vi skulle vilja hävda att ni är den viktigaste rösten i dagens fotbollspolitiska klimat. Nu hoppas vi bara att ni jämnar dom där äckliga Brandmännen med marken och tar er till final i Korpens div 1 - där ni hör hemma!
Tusen kilo kärlek hälsar vi från kansliet!

signerat
Malin Sjöstedt
Kim Boberg


 

 

 

 

-Hem-
-Forum-

 

Kung Jens FG – Apokalypsens Tre Ryttare
2-1, 2-1, 7-2

 

Bodén snackarNKBKBrandförsvaret
 

Jag såg, och se: en svart häst, och de som satt på den hade en innebandyklubba och en hadfull bortdömda mål, och en segerkrans gavs åt dem, och de kom fram som segrare. Äckliga, äckliga segrare.

Jag såg, och se: en turkos häst, och de som satt på den höll en kanelbulle i handen. Och jag hörde liksom en röst mitt ibland spelarna: "En missad straff ska ni ha. Och alla domslut mot er. Ni ska vara det bättre laget och förtjäna alla poäng, men ni ska ändå förlora. Kanelbullen är för god att motstå."

Jag såg, och se: en gulblek häst, och de som satt på den hette Brandförsvaret, och de hade dödsriket i följe. De fick makt över tre fjärdedelar av planen. Till att döda med eld och med svavel och med rök och genom vilda djur på Ersboda. Och det var vad dom gjorde. Med råge.

- Bibeln

 

Efter en helt makalös start på säsongen i vad som allmänt anses vara världsfotbollens finrum gick luften ur våra lila favoriter efter 5 raka vinster. Det var en snöplig förlust, en skosnöresförlust där det snöpligaste av allt var Dawids snöpligt bortdömda mål. Kanske var det den snöpligheten som gjorde att laget som helhet sjönk ner i en djup depression och på ren lojhet förlorade efterkommande match också? Och kanske var det den fasansfulla erfarenheten av att ha förlorat 2 matcher man borde ha vunnit som gjorde att ingen orkade trä på sig den lila tröjan inför säsongens mest prestigefyllda match? Den match som skulle ha varit seriefinalen, där Korpens två allra mest starkast lysande stjärnlag skulle ha gjort upp om den moraliska seriesegern. Men den match där ett halvonyktert gäng inlånade rackabajsare uppstärkta av en knapp handfull tappra lilingar fick se sig krossade med 2-7 efter att moralen och viljan och orken sakta nötts ner av en obarmhärtig våg av alldeles för läckra brandmännen i tighta trikåer. Det är den kanske segaste sviten i Kung Jens historia, toppat av den i särklass största förlusten vi någonsin upplevt. Och det som gör det så extra svårsmält är att det händer under en säsong som började så bra, där spelet klaffade, där alla hade roligt, där moralen var på topp och där alla vara beredda att dö för varandra på planen. Och så bara *unfh*. Väggen.

Helvette.

 

 

 

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Kung Jens FG – FC HYBRIS
2-0

Måndag 11/8, Minerva

  HYBRIS  

Det finns dagar som kommer gå till historien som de storslagna mästerverk dom är. Tisdagen då dinosaurerna dog ut den 4 september 65000000fkr och Franska Revolutionens start den 14 juli 1789 är bara två exempel. Måndagens match mot FC HYBRIS är det dock inte.

Missförstå mig rätt, det var en bra match. Men det var ingen spektakulär match. Det var första matchen efter uppehållet och vi hade 4 raka vinster i bagaget, varav en riktig skalp mot Übermensch. Det som var skönt att se var att den fina statistiken inte hade vaggat in oss i en falsk trygghet eller att vi tog lätt på motståndet. Nä, istället var hela laget berett att göra det defensiva jobbet direkt från start. Disciplinerat och rakryggat förde vi spelet bakifrån, lät dom trilla boll, föste ut dom ur de farliga ytorna, tjongade undan en och annan chansboll tills läget blev det rätta och vi hugger på en kontring. Nu är jag ju partisk, men vi måste nästan ha Korpens vassaste omställningsspel. Det är en fröjd för ögat.

Sedan, när matchen mer eller mindre är avgjord efter mål av Linus och Per i första halvleken (och jag tvingas gå av skadad med två assist i bagaget) märker man att orken tryter och en viss koncentrationsförlust infinner sig. Men det totalt underbara är att det är i offensiven man slarvar, medan defensiven fortsätter vara prio ett. FC HYBRIS hade inte en kvalificerad målchans på hela andra halvlek, och jag menar, ska man bli trött och tappa fokus i en match man leder med 2-0 så är det i sista offensiva tredjedelen.

Med det sagt så bör det nämnas att FC HYBRIS som lag verkar vara ganska charmanta typer, men att deras kapten uppenbarligen är en skitstövel som inte hör hemma på en fotbollsplan. Så. Då var det på pränt på internet också.

 

/ Kapten

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Kung Jens FG – Übermensch
1-0

Måndag 9/6, Minerva

  Übermensch  

Till Korpen

Ni kanske undrade vad som egentligen hände, oroa er inte vi ska försöka reda ut alla frågor så att ni inte behöver ligga vakna på nätterna och grubbla.

Varför spelade inte Joel? är han skadad? Ska vi lägga ner hela korpen nu?
Nej då, det enda som kan knäcka det rödhåriga vidundret är soliga dagar, lätt motvind och laktos. Han bara vilar sig i form inför kommande bataljer. ;)


Gjorde Magnus mål?!
Ja, andra målet på 9 år, inte illa!


Sköt Per sönder målburen på sin ribbträff?
Nästan, det var tur att målvakten inte stod i vägen. Då hade det resulterat i ytterligare en målvaktsskada på Minerva park.


Angående skadade målvakter, hur mår Wilmer egentligen?
Han håller på att prova ut ett exoskelett i titan. Han ser ut ungefär som Robocop fast hårigare och lila.


Übermensch mittfältare, har de fått de hjälp och stöd som så ofta behövs efter att ha blivit förnedrade av bröderna Pettersson?
Som tur är så har vi en empatisk, lugn och generös mittback som efter varje match bokar in en tid hos lämplig terapeut. I regel krävs det ett halvår i terapi innan de är redo att bege sig ut i samhället igen. 30% av patienterna rör aldrig i en boll igen. Familjen Pettersson bjuder in de rehabiliterade patienterna till en vänlig spelkväll hemma på Tallvägen, det brukar sluta bra.


Gjorde Junior några byten under matchen?
Ja, motståndarna gnällde så mycket, en mittfältare ryktas ha sagt: ”kan du inte gå av planen så att vi också får ta i bollen”


Übermesch är ju ett notoriskt bra brännbollslag, kommer Kung Jens försöka besegra dom även på brännbollsyran nästa år?
Nej!


Kung Jens spelade för första gången i nya tröjor. Tröjor som inte lätt misstas som lila sport bh:ar. som dom gamla gjorde Jag kommer aldrig kunna vänja mig med de nya tröjorna.
De nya tröjorna är bara den första i en rad nya förändringar som kommer ske inom Kung Jens. Träningsläger, spelarskandaler, tifo och supporterkravaller är att vänta inom kort. Get used to it! Tröjorna är de snyggaste plagg som någonsin skapats sedan sjömannakostymen och superhjälptecapen. 

 

 

/ Rölla

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Säsongspremiär!
Kung Jens FG – HHUS
Del 1 - Upptakten

Måndag 12/5, Ersäng

  Kung Jens FG  

Det här med att skriva matchreferat alltså. Oftast är det bara att tjonga pang bom rakt på, slänga in några putslustigheter och ett och annat på tok för grovt sexskämt, tejpa ihop lådan och slaska ut resultatet på internet för allmän glädje och hurrarop. Men så finns det tillfällen när lådan man häller innehållet i börjar gnissla i fogarna och bågna i sidorna. När materialet liksom är för stort och för bombastiskt för att rymmas. Jag kan inte säga att det är alldeles ofta det händer. Men idag är en sådan dag.

För att vi ska kunna göra den här matchen rättvisa måste vi börja berättelsen redan under fjolårets säsong. Det var nämligen säsongen när Kung Jens Fotbollsgemenskaps lagbygge nådde sina kanske allra högsta höjder och den välsmorda maskinen smordes med ett extra lager sälfett. När man tittar på Google maps så ligger fjolårets bollhantering som ett lila mandalamönster över Minerva Park Arena . Rent. Obrutet. Ja, nästan andligt. Det var ett mandalamönster som så när bredde ut sig över hela Umeå, men som föll snöpligt i Korpen Cup. Som fick lyfta en småsolkig silverpokal i Umeå Fotbollsfestival. Som visserligen vann division tre, men när har någonsin division tre betytt någonting någonstans? Det är alltså, kort och gott, berättelsen om fotbollshistoriens allra mest välkomponerade lag som när alla kort var spelade, alla händer tomma och röken klarnat från slagfältet stod som förlorare.

Denna antiklimaktiska säsong riskerade lägga sordi på hela det fotbollskalas KorpenKim laddat upp för 2014, då Fotbollsgemenskapens tunga sinnen påverkade hela stämningen i södra Västerbotten. Christer Olsson byggde nästan inga hus alls. Johan Larsson krympte sin UFC-tröja i tvätten och brast i gråt. Lennart Holmlund orkade nästan inte ens blogga. Så illa var det - liv var trasiga, bygden var i chock. När situationens allvar uppdagades kopplades Korpens nationella enhet in, och otaliga förkastade mind maps och kaffestirriga brainstormningstimmar senare kom dom på lösningen. Och KorpenKim har själv berättat hur det såg ut den där tidiga morgontimman på korpenkansliet:

 
”Det var fortfarande mörkt ute, hela teamet var utslaget. Det låg tomma kaffekoppar spridda över golvet. Malin satt i ett hörn och dunkade långsamt huvudet i väggen. Själv satt jag med en Kung Jens-pin i handen och rabblade färgkoden för deras lila tröjor tyst för mig själv, som ett mantra - ’#350034, #350034, #350034’. Så är det som en osynlig rörelse i rummet. Vi kände nog alla av det - Malin stannade upp i sitt gungande, praktikanterna strök undan morgonsnoret från överläpparna och själv satte jag mig långsamt upp i stolen - Simon Ruuth hade lyft blicken från sitt tomma A4-ark och hans ögon brann med en glöd så stark att man knappt kunde möta hans blick. Så knöt han nävarna, satte knogarna i bordet och hävde sin utmärglade överkopp upp i lodrätt ställning. Halsen orkade knappt hålla upp det överdimensionerade huvudet, men hans röst - ja hans röst - var stadig som en klippa: ’Jag har lösningen!' sa han. 'Vi erkänner och tokhyllar Kung Jens dominanta överlägsenhet och totala ödmjukhet i en specialtidning - en 50’000 sidor lång dokumentärroman samskriven av Erik Niva och David Lagercrantz - sedan bjuder vi in dom för att vara dragplåster och affischnamn för en upptaktsträff på Idun som får Premier Leagues att likna ett gubbhäng vid Krysset i Skellefteå!’ Sagt och gjort. Vi sjönk tre års kommande budget in i projektet, men det var det värt. Framförallt var det också den klappen i ryggen grabbarna förtjänade.”
 

Och efter denna händelse, denna kärleksförklaring från Korpens sida, vaknade Fotbollsgemenskapen sakta upp ur sin dvala. Åtta personer dök upp på den första träningen. Nästan 200 spelare och fans till den andra. Säsongen, tycktes det, var på gång! Men efter bara fem minuters spel hände det som inte fick hända. Wilmer ”Hästsvansagamen” Prentius gör en perfekt utrusning för att stoppa en friställd Linus ”Montääna” Stark, men fastnar med handen i gräset och bryter sin arm strax ovanför armbågen. Ambulansen kör lite lättjefullt en omväg till Vännäs för att köpa snus innan dom anländer till Minerva Park och tar med sig Wilmer till, märkligt nog, urologen där han får spendera natten. Femtiotre operationer och ett titanskelett senare står det klart att Wilmer kommer vara borta åtminstone under premiärmatchen. Ett nytt svart täcke sänker sig ljudlöst över Umeå. Och om förlusten av Wilmer tar hårt på kommunen så tar den ännu hårdare på laget som redan bär på den psykologiska tyngden av fjolårets näst intill perfekta säsong samt det monumentala favoritskapet till alla korpfotbollstävlingar som finns. Och så var det den där premiären som närmar sig för fullt...

 

Fortsättning följer.

 

 

Säsongspremiär!
Kung Jens FG – HHUS
Del 2 - Matchen

Måndag 12/5, Ersäng

  HHUS  

 

 

Som vanligt frös han när han vaknade. Det knäppte i varenda led och nattens tunga andetag låg bevarade som kondens över hyttens karga metallskrov. Rutorna var mjölkvita och immiga och någonstans där utanför svävade en ensam fågels naiva visslande genom det kalla morgonljuset. Det var en skral ensamhet han mer än kände igen. Det var en skral ensamhet han delade.

Med stela fingrar krängde han av sig flanellskjortan, skakade ur den värsta ytfukten och hängde upp den bakom förarsätet. Han vred om nyckeln. Hytten rasslade till och hela lastbilen vaknade spottande och fräsande. Med vänsterhanden vred han på lyset medan högerhanden knäppte igång den lilla monitorn bredvid instrumentbrädan. Skärmen var svart. Sändningen var inte igång. Än var det 18 timmar till avspark. Så slog han på vindrutetorkarna, strök handen genom skägget och lade i ettans växel. Han hade en lång väg att köra.

 

När telefonen ringde och det var ett okänt nummer slog hjärtat ett extravarv - redan innan jag svarat visste jag att det handlade om våra nya matchtröjor! Jag la en filt över barnet på golvet och slängde in några gosedjur, det här samtalet fick inte störas. Så fuktade jag läpparna med tungan, drog ett djupt andetag och tryckte på den gröna luren.

- ”Hej, är det Joel från Kung Jens Fotbollsgemenskap?”
Det brusade i telefonen. Industriellt bakgrundsljud.
- ”Det är det”, svarade jag hoppfullt.
- ”Jag tänkte bara ringa och berätta att era tröjor blir klara i mitten av veckan. Det är dom snyggaste vi tryckt hittills!”
- ”Jag.. ja.. tack så mycket. Antar jag.”

Jävlar. Idag var det måndag. Premiärmåndag. Och fullspäckat schema. Fortfarande hade flera spelare inte meddelat om dom kunde vara med, och lagets present till Wilmer var inlåst i Mattias rum på Svea, medan Mattias själv var hos tandläkaren. Nu behövde jag alltså leta reda på de gamla matchtröjorna, spraya dom med svettlukt och dra dom genom underklädeshögen innan jag kunde ta bussen ner på stan, hämta upp presenten, hem igen, slå in den, få tag på Junior, svara Kvist om han får vara med, ta ut pengar till domaravgiften, trimma skägget, hitta dom lila kalsongerna, försöka få tag på Junior igen, laga mat till familjen, mata Sol, kasta i mig min egen mat, spy av nervositet, packa alla fotbollsväskorna, strunta i Junior, hämta Pontus på Ålidhem Centrum, köra oss till Wilmer för att överlämna presenten tillsammans med Linus och Magnus, åka tillbaka till Ålidhem Centrum för att plocka upp vår inlånade målvakt och Josef och Johannes, för att till slut äntligen få klänga ut ur skuffen på Ersäng - åååh detta Ersäng! Det smaragdgröna gräset glittrar vått i motljuset! Det hade regnat tidigare på dagen, men nu smeker solens sista strålar målområdet! En efter en trillar spelarna in, alla med ett förväntansfullt leende på läpparna. Och där, nerskumpandes längs gräsmattan kommer Victor Lindgren med sin vita skåpbil! Han kliver ut iklädd sin finaste ulltröja och skadad som han är kan han inte spela, men till denna livsviktiga premiärmatch dyker han iallafall upp och visar sitt stöd. Det är en sådan sak som värmer hjärtat.

Men varje samling är ett kaos i mitt inre. Jag vill inget annat än ta hoppsasteg på planen, skjuta raketer över stängslet och kramas med allt och alla. Men samtidigt sliter min OCD i mig, måste se till att rätt spelare får rätt tröjnummer, att ingen gör oordning i mina fotbollsväskor, att bollarna är på pricken rätt pumpade och att alla är på bra humör och taggade och har ätit småspik och tar det här på allvar men ändå har roligt fast på ett allvarligt sätt för vi får inte förlora för jag hatar att förlora men alla måste ha roligt också fast fan om man inte tar det på allvar för då förlorar vi och vem ska spela vart och vi har för få backar och jag ska spela forward och alla måste ge järnet!

Men. Så blåser dommaren i pipan. Det är dags. Lugnet lägger sig. Mitt inre kaos ebbar ut och allt annat än det smaragdgröna gräset och de snygglila tröjorna försvinner. Vi gör ringen, händer på händer, skriker vårt lagnamn, allt går i slow motion. Motljus. Vänner. Värme. Glöd. Korpen. Kärlek.

 

På den lilla monitorn bredvid instrumentbrädan ser han hur den lila klungan löses upp. Hur vissa går direkt in på planen. Hur andra klunsar om vem som ska spela. Hur någon sätter sig på bänken och rättar till ett benskydd. Han ser att kaptenen i sista stund byter ut den vita kaptensbindeln mot en svart. En gest mot målvakten som ligger skadad och - han byter kanal på sin stream - kollar på Game of Thrones med sin flickvän. Klick. Tillbaka till Ersäng. Han skruvar ner förarfönstret så han hör ljudet från planen. Han har ljud på sin stream också, men han gillar de dova dunsarna från bollen och de avlägsna skriken från bänken. Det blir mer levande när de får färdas en bit. Han har som vanligt parkerat utom synhåll. De första åren nöjde han sig med att läsa referaten, men sedan han första gången installerat en webkamera på Minerva Park Arena har det blivit oftare och oftare han är på plats. Det hela har utvecklats lite väl fort kan han tycka, men å andra sidan känner han sig inte så ensam längre. Han kan vara med när Wilmer ser på TV eller när Magnus gör armhävningar. Han har rättat otaliga tentor tillsamman med Mattias, och han har lärt sig allt han kan om hårgelé av Josef. Han känner sig som en del i familjen, även om han står en bit utanför. Men nu är matchen igång. Denna efterlängtade premiär. Det är tydligt att motståndarna har individuell kvalitet, men mot det lila kollektivet hjälper det föga. Helt klart är att det spel som de spelade under förra säsongen sitter inpräntat i skolädret, för de hanterar bollen med sådan precision, sådan flärd och elegans. Redan från matchens första minut kontrollerar de 4/5-delar av planen, men bränner tidigt ett par lägen. Kaptenen missar ett friläge, domaren missar en straffsituation och motståndarna kommer knappt ut ur eget straffområde. Sedan kommer lyftningen från backplats, Mattias går upp i duell med Sol Campbell men får inte touch på bollen som studsar ned framför en friställd Joel - i år återigen tillbaka som ensam forward - som med ryggen mot mål vrider in första baljan för säsongen. Lastbillshytten skakar till när han triumferande höjer näven i luften. Det är det här han har längtat efter.

 

Efter första målet hinner jag inte tänka så mycket innan Pontus bryter igenom hela motsåndarlaget för att servera Linus en macka som han på en touch slår till mig som jag kan förvalta med öppet mål. Det är väldigt skönt att i första matchen som forward igen efter ett år på backen få göra två snabba mål, även om resten av spelet för egen del hackar en aning. Men direkt efter andra målet känner jag att laget tappar fokus. Lyckligtvis håller Josef kvar oss i matchen genom att på ett byte springa 8 km, stoppa tre attackar och skada fyra motståndare. Jag vill bara krama sönder bröstkorgen på honom när vi kliver in i halvtidsvilan, men låter bli. Det kan dock inte sägas nog hur viktigt det är med individuella kämpainsatser som hans i ett skede när laget tappar fokus. Det återställer hela lagets mentalitet och jävlaranamma. I andra halvlek går vi in lite försiktigare och bejakar ledningen. Kvist drar med en gäspning fyra pers som sista man, Dawid tjongar långbollar som har han aldrig gjort annat och hela mittfältet springer benen av sig. Själv står jag bara på topp och njuter av att se de stolta lila tröjorna flänga omkring. Det var sista matchen i dom här, och det var ett stolt avslut. Det var första matchen för säsongen, och det kommer bli en god säsong. 2-0 i premiären. Ett behärskat resultat, om än i underkant sett till bollinnehav och lägen.

 

Efter slutsignalen knäpper han av monitorn, tömmer påskmusten och vrider om nyckeln. Han vevar upp vindrutan, ger sig själv en blick i backspegeln och möts av ett lättat leende. Så styr han den tio ton tunga lastbilen mot 335an och Östersund. Han har en lång väg att köra, och en lång säsong att se fram emot.

 

 

/ Kapten

 

-Hem-
-Forum-

 

Vi är bäst!

Kung Jens Fotbollsgemenskap är världens vackraste lag.
Det är också världens bästa lag,
och världens ödmjukaste lag.


Och nu har vi det svart på vitt.

När korpförbundet i dagarna firade sina 50 år som världens finaste och mest ärofyllda fotbollsserie specialtrycktes en jubileumstidning innehållandes intervjuer och citat från fotbollsvärldens allra största profiler. Christiano Ronaldo uttryckte sin kärlek för Minerva Park Arena; Leo Messi berättade att han en gång i början av sin karriär tunnlat Kim Boberg på Hagas grusplan; Edgar Davids erkänner att han fick idéen till sina läckra glaukomaglasögon när han innan en innebandymatch på Nolia Väst fick se ett p12-lag glida runt med stylade frisyrer och aerodynamiska ögonskydd. Men ingen artikel får mer plats, utrymme eller socialmedial uppmärksamhet än den 50'000 sidor långa inflikta dokumentärromanen som Erik Niva och David Lagercrantz samskrivit. Och du gissade det - den handlar såklart om oss!

För den som inte orkar läsa 50'000 sidor episkt mörs (vilket ju inte är nåt problem för den samlade trupp mensakandidater som utgör Kung Jens Gemenskap, men det finns ju även andra stackare som besöker denna sida) så kan vi sammanfatta texten såhär:
Kung Jens är bäst. Utan Kung Jens skulle Korpen inte finnas.
Kung Jens är även snyggast. Utan Kung Jens skulle skalan bara gå till 9.
Kung Jens är dessutom, till råga på allt, även ödmjukast.



Med det sagt spottar vi i händerna, gnuggar huvudet i småspikslådan, drar en överdrivet lång harkling och hälsar vår trogna fanbase av 1 välkommen till ännu en underbar säsong korpfotboll!


 

-Hem-

 

Läs också 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013 års matchreferat.
De är mycket goda.

 

 

 
  Spelschema
  Poängliga
  Historik
  Utmärkelser
  Media
  Länkar
  Forum
  Hem
   
  Innebandy