Omröstningen avklarad!

Alla snaskiga vinnare hittar du under 'Utmärkelser'-fliken!
Tack för i år!

 

 

Dags för omröstning!

Säsongen höjdpunkt är här! Tack gode gud för att säsongen tog slut i år igen tänker vissa, för hur annars skulle vi kunna dela ut sådana här finfina priser till oss själva? Nä, exakt!

Hoppa över till omröstningssidan som länkas här nedanför, och lämna dina röster.

Korta regler:
- Varje ordinarie spelare i Kung Jens FG har en röst var.
- Folk som tycker sig ha koll på saker får väl för all del också rösta dom med.
- Kom ihåg att he gäll int livet.

 

Såja, dags att rösta!

 

 

 

Referat:
Kung Jens FG – Olympique Baguette
1-0

Tisdag 14/8, Minerva, 22:00

Kung Jens mönstrade ett lika starkt som lömskt lag till klassiska Minerva Park Arena. Gamla trotjänare som Jonas, Tobias och Simon var inlånade och dessutom innebandystjärnor som Josef och lila vänskapsbröder som Harry. På plan fanns dessutom i mål Wille Nollan Prentius, Joel 1an Hultin, Lurviga Linus, Glada Dawid och Maraton Matte.

Inför matchen doftade hybrisen ikapp med våra matchställ i en giganternas kamp. Stämning var hög.

 

Då nästa kamp, Kung Jens Vs Olympique Baguette, satte igång gjorde vi det i ett rätt högt tempo. Vi stressade dom likaväl som vi var något stressade själva då vi hade boll. Efter 7 minuter trixar Maraton Matte med bollen in i straffområdet och hittar Joel som ska komma att göra skäl för sitt smeknamn. Bollen studsar och Joel gör någon piruett medan motståndare bruschlas. Därefter är högra utsidan lös, placerad och otvivelaktig vid sidan av den storlabile hockymålisen och 1an ett faktum. 

I 2a halvlek har stundtals motståndarna en del boll, men de rullar i backlinjen och kommer inte till några ordentliga målschanser under spelsekvenser. Det märks att de lila bestarna unnat sig julmat i ett medevärde på 10 år längre än de blygskickliga Baguetterna. Närkamperna domineras från Jonas längstbak och ut på kanterna till Simon, Dawid och Linus vidare hela vägen upp. Riktiga målchanser kommer vi till mer eller mindre under hela matchen. Det finns en del passningar som inte är många centimeter från att nå fram så vi skulle ha vårat 2-0 och lite mer marginaler att spela på. 

Jag vill säga att det inte är några euroshopper baguetter, utan ett blygskickligt lag som jag utifrån vad tabellen visar har spelat (värvat?) upp sig något sedan starten. 1 – 0 är seger och hade vi vunnit med mer hade vi inte kunnat unna oss den härliga lönnbitterhet som vi änglalikt väljer under och efter match. Stabil seger och välkämpat och närkampat. Extra plus till Jonas som läser spelet och tryggar upp genialt från bakplatsen, Willes 0a och stabila spel samt research innan match, och Mattias vinnande av bollar. Övriga + till Harry, Linus, Tobias, Simon, Joel, Josef och Dawid för att vi kämpar ihop. Forza Kings.

/Torben #2

 

-Hem-
-Forum-

 

Referat:
Kung Jens FG – Logica
5-0

Onsdag 6/8, Minerva, 20:30

Kvällen den sjätte augusti herrens år tjugohundratolv skulle kunna gå till historien som den kväll då ytterbackslegenden Martin Backlund slutligen försäkrade sig en plats i fotbollens Hall of Fame. Den skulle också kunna gå till historien som den kväll då allra djupaste pessimism förbyttes i yttersta triumf eller då två bröders närmast telepatiska samarbete avgjorde en hel match.

 

Den skulle till och med kunna gå till historien av den enkla anledningen att det sällan skådats en sådan laginsats av ett så brokigt hopplockat lag nästan helt utan erfarenhet av spel tillsammans.

Det gjorde den inte. 4-2-0 är istället de siffror som för evigt kommer ringa som ett eko i människornas öron närhelst detta datum nämns.

I begynnelsen var mörker. Hela Kung Jens trupp samt ytterligare några var bortresta, bortklemade, klentrogna, frånfallna, utkörda. Då telefonböcker, tidningsannonser, sociala nätverk och listor över avdankade föredettingar skrapats skinande rena på sin beska bottensats kunde en stolt men haltande trupp om fem modiga kämpar frambesvärjas. I den andra ringhörnan väntade Logica. Ett lag som enligt vissa var ombesjungna för sina halsbrytande anfallskombinationer, dribblingar med svanlik elegans, banbrytande taktiska finesser och ett försvarsspel helt i en klass för sig. Enligt andra spelade de som en påse nötter. Hur som helst så hade detta lag bevisat sin duglighet genom att stridbart försvara andraplatsen i denna dödens grupp som är Korpen Umeås division 3. Sålunda var alltså pjäserna placerade på det gröna schackbrädet när Gud (ja, just den samme) sträckte ned sin hand och liksom en ande i de arabiska sagorna beviljade Kung Jens tre, och endast tre, önskningar. Genom det första miraklet kom det sig så att de båda bröderna Petterson, aktade för sin skicklighet och fruktade för sin styrka, plötsligt fann sig översvallande välkomnade utanför Minerva Park Arena. I en manöver ej helt olik skingrandet av faraos armé hade Gud krossat GUIFs hädiska planer på träning denna historiska kväll och därefter lett dessa fotbollsprofeter som ett irrbloss i dimman till deras ödens uppfyllelse. Det andra miraklet yttrade sig precis såsom var skrivet i Jes 60:13 (eller var det Luk? Matt?) att Martin Backlund, annars mest känd som återuppväckare av de döda på akuten och förkunnare av den helige Marx ord, nedsteg i Kung Jens mitt för att göra Guds fotbollsgärning på jorden. Som så ofta sker så överträffade dock verkligheten legenden för med sig till Kung Jens hade Martin nämligen också en backarnas Goliat och målskyttarnas betvingare från det anrika och framstående landstingslaget. Det sista miraklet var dock det mest lysande och kanske också det mest förunderliga. I ett infall genomsyrat av lika delar genialitet och galenskap så lanserade herren genom sitt kärl Mattias den helt världsfrånvända idén om en fyrabackslinje, två mittfältare och ingen anfallare. Ett sus gick genom de lila hjältarna och för de som var villiga att höra det även träden, målburarna och plastgräset. Med växande självförtroende började dock laget uppfylla Guds plan och till den som tror kommer som bekant himmelriket. Ettan kom, så även tvåan, trean, fyran och som om inte det var nog så ramlade även en femte boll i bakom Logicas för kvällen vanmäktiga målvakt. Mattias och Andreas Pettersson gjorde fyra mäns jobb på mittfältet förutom det ansvar de tog som anfallare. Martin Backlund var högst upp och längst ned på planen på samma gång och spelade med ett raseri som de flesta bara kan drömma om. På mittbacken övertygade förutom Martins rese den åldrade och bortglömde Jonas Stenberg. Denne en gång så lysande talang, nu hopsjunken och skäggig, reste på ryggen en sista gång och visade med en glimt av fornstora dagar att gammal är äldst. På högerflanken satte klanen Lander med hjälp av Benjamin myndigt stopp för alla anfallsförsök och överraskade med plötsliga ruscher. Wilmer däremot tog det mest lugnt vid högerstolpen.

Detta är berättelsen om den sjätte augusti tjugohundratolv och 4-2-0. Sprid den vidare och herrens nåd ska stråla över dig.

/ Jonas

 

-Hem-
-Forum-

 

Referat:
BK Bollskit – Kung Jens FG
1-2

Lördag 14/6, Ersäng, 20:30

Egentligen så minns man inte så mycket av matchen, egentligen knappt något alls. Tror att det blev mål, 3 närmare bestämt. Det avslutades lite mot mål sådär, motståndarna med ett avslut som gick in i mål, vi med flera varav de flesta inte gick in i mål alls. 

 

Det var stora ytor också, tror jag, som om man dragit igånget ett stort byggprojekt och flyttat Pampas till Ersängsskolan. Mittfältarna kunde lite trivsamt vandra relativt obehindrat och göra lite som de ville. Jag vill mig minnas att vi borde ha gjort fler mål, men att stor-Pers två baljor var granna och räckte till seger. Tror bestämt att vi hade lila tröjor och de hade inte dem. Vi var snygga, de hade passat in på Allstar...

Men det var som sagt en gemytlig tillställning med 2 lag (tror jag), varav det ena var bättre än det andra men vann ändå bara med 2-1. Ja just ja! Lander drog gult, det var solklart...

/ Mattias

 

-Hem-
-Forum-

 


Referat:

Kung Jens FG – BUP FC
1-3

Måndag 4/6, Minerva, 21:00

Det spelades en fotbollsmatch.

Vårt favoritlag förlorade.

Alla spelade bra.

Simon var snygg.

 

 

Världen sörjer.

 


 

 

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Referat:
Kung Jens FG – FC Grubbe
1-3

Torsdag 24/5, Ersäng, 22:00

Det finns olika sorters lag inom Umeås korpserie. Det finns dels dom som tror att dom är bra, och är bra. Vidare finns det de som är bra, och samtidigt dåliga. Sen finns det dom som tror att dom är dåliga, och dessutom är dåliga. Sen finns det Kung Jens. Sen finns det inget. Och sist men inte minst finns det dom som är rövhål.

Så, vilka tillhörde då FC Grubbe?

Om detta finns olika teorier, antingen är de ett sånt där bradåligt lag, eller så är dom rövhål.


 

Teorin om att de är bradåliga härrör sig till det faktum att de kanske hade fått reda på vad undertecknad hade för sig under torsdagen den 24 maj (matchdagen, reds. anmärkning). Han (alltså jag som skriver detta) var då tillsammans med ett stort gäng välbetalda kommunala tjänstemän på möte med ett gäng ännu mer välbetalda konsulter och gjorde av med skattepengar så de stod härliga till. Som brukligt gjorde man inte särskilt mycket, utan bablade mest på medan några stackars barn fick en sämre skolgång. Undertecknad bidrog likväl med vissa geniala inspel (läs: tre-fyra briljanta kommentarer) samt svarade på några ytterst viktiga mail. Som grädde på moset avslutande man dessutom sitt oerhört viktiga, och dyra, möte redan vid 14.00 tiden. Detta för att hinna med att ta en öl eller två i solen innan vi bidrog till ytterligare stärka Norges rikedom med att åka ett väl luftkondidonerat Norwegianplan tillbaks till norra Sveriges ledande tillväxtort. Kanske hade alltså FC Grubbe hört talas om detta vanvettiga slösande av skattemedel, och därmed kanske vi har en förklaring till deras aggresiva humör?

Eller så är de helt enkelt bara rövhål.

Matchen då? Ja, vi började iaf bra. Efter vackert klapp-klapp spel mellan Mattias, Per och undertecknad var 1-0 ett faktum efter bedrövligt avslut, där målvakten blev så förvånad över att bollen inte satt stenhårt i krysset så han tappade in den mellan benen. Därefter vaskade KJ fram ett par farliga chanser men som brukligt, av hänsyn till övriga korpenumeå, så visade den försakade avslutsträningen sitt ansikte.

En bit in i första halvleken fick dock motståndarna en hörna, och då Kung Jens precis som med avslutsträningen väljer att inte träna på hörnor överhuvudtaget, av hänsyn till övriga korpenumeå, så satt kvitteringen.

Några bisarra kommunikationsmissar samt allmänt taffligt spel efter halvtid resulterade i att Grubbe gick upp i en 3-1 ledning, och tyvärr blev det slutresultatet.

Dock måste beröm ges till Anders, som gjorde sin första seriematch i KJ:s lila fotbollströja. Pizza och colauppvärmningen visade sig ha varit lyckosam. Vidare är Mattias som alltid en klippa på mittfältet, och han tog den något (OBS, ironi) hårdhänta behandlingen från motståndarna som en riktig man. Wille var som vanligt duktig, och hade som tur var mognat några år sedan förra matchen och höll sig således på plan fram till slutsignalen. Undertecknad? Ja, jag gjorde ju iaf ett mål.

Motståndarna? Av hänsyn till att inte bryta några svenska lagar så väljer jag att lämna det osagt. Dock kan viss cred ges till deras målvakt, som inte stod bakom deras utvisning. Dock höll han ej med om att de inte var fruktansvärt töntiga, så vi enades om att vara oense.
Nåväl, nu har vi mött våra rövhål för i år, så nu ser vi framåt. Och som Samuel brukar säga, det viktiga är inte att vinna utan att ha roligt. Fast det är iofs inte roligt om man inte vinner.

/ Linus

 

 

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Referat:
Kung Jens FG – Sasses Brassar
3-2

Onsdag 17/5, Ersäng, 21:30

Då jag saknar starka vänskapsband eller Kung Jens-rutin väljer jag att vara högst personlig. Och ärlig.

Det hela började i frustration. På väg till matchen spillde jag Gainomax Vanilj på mig själv och var nära att köra av vägen. Anledningen att jag hetsdrack Gainomax Vanilj i skåpbilen var att jag redan spelat två träningsmatcher innan samma kväll. En på fittgrusplanen bredvid Östra tillsammans med tjockstarka killkillar som gick mer på kropp än boll och en tillsammans med legendariska Gaff där jag underpresterat eftersom jag fick spela topp tillsammans med Dennis Lyxzén och tittade mer på honom än bollen även om han inte var exeptionellt bra. Mer av ett namn kanske.

 

Väl på Ersboda får jag ett ljumt välkomnande och någon skämtar om min skåpbil. Jag vill ha energidryck men Joel dricker girigt upp det sista och ger mig sedan en tomburk. Jag ska just till att dra upp mitt ess, min nya adidas i gummi så man kan skruva bättre, när domaren blåser av pågående match. Ingen ser mina adidas utan springer istället ut på planen. Jag drar på mig skorna och inser att dom är för små, fiasko. Eftersom ingen sett skorna väljer jag ändå att värma upp i dom. Viktor påpekar att skorna har fyra färger. Efter några minuter uppvärmning känns det som att trippa runt i för små pjäxor så jag tar av skorna. Samtidigt har resten av Kung Jens ställt sig i ring för att i kör skrika lagets namn. Jag sitter några meter från ringen och kör "kööööng jeens!" osäkert för mig själv.

Domaren blåser igång och vi inser rätt snabbt att det är ett bortskämt lalligt John Bauer-skolan fotbollslag vi möter. Dom är tveksamma medan vi är taggade. Något dom har som vi saknar är dock lugn. Deras backar får boll på kanten, driver framåt, tittar upp, stannar till, spelar in i mitt, mitten spelar ut på andra sidan. Våra backar ser att dom är yngre men väljer att bortse från att dom är tekniska och rusar i äldre självförtroende på vilket leder till att dom kan dra oss ganska enkelt.

Dawid, som egentligen borde spela div 1 norra, slår en långjävla boll från backplats upp mot Mattias, som egentligen borde spela div 3 norra, den blir aningen sned och man hinner höra Dawid muttra "felträff" för sig själv. På något fenomenalt Mattias har långa ben-sätt tar har ner bollen, kutar ifrån back och målvakt och slår in den bakom dem. Jag peakar och skriker så högt att det blir lite pinsamt, försöker highfiva och kramas samtidigt vilket snarare resulterar i en krock. Mattias är stolt och jag tänker att 4-1 ett är ett troligt resultat mot dessa ungjävlar.

Det tidigare exemplet jag gav, där våra backar rusar på härleder till deras kvittering. Ett skitmål. Jag väljer att gå av direkt eftersom jag inser att det måste sett dumt ut när jag sprang konstant utan att egentligen försvara. Jag börjar tappa hoppet och känner att jag kanske är för trött "Jävla Joel som tog all redbull".

Joel skriker på domaren, Mattias skriker åt Joel, jag skriker åt Mattias att det är bra att han skriker åt Joel.

I pausen vädjar jag till mina nya lagkamrater att vägleda mig. Mattias säger en sak och Joel en annan. Jag försöker ta in allting, lite som med glosor att man repeterar de ord som sagts, men jag förstår inte. "Mittfältet ska komma ner och möta mer, så vare" tänker jag. Viktor säger att vi ska möta mindre och spela på kanterna, det blir tyst. Jag tittar på Harry för att se om han ger någon respons på det Viktor sa. Ingen respons, tom blick. Domaren blåser igång, ut till förvirringen igen.

Om man är osäker vill man gärna ha sympati och förståelse. Om man är arbetslös under längre tid blir man gnällig och osäker. Gnälligheten kan för den långtidsarbetslösa övergå till reella krämpor och tillslut sjukskrivning. Jag tog korta byten och satte mig på bänken och gnällde, på medspelare, på att jag hade ont, på domaren, på Joels gnäll. Allt på grund av min egen osäkerhet och förvirring. Jag gick från att vara Gainomax Vanlij-laddad till arbetslös. Men någonstans inom mig hörde jag en röst som sa att jag aldrig skulle tillåta mig själv att bli sjukskriven.

Plötsligt! Viktor gör ett mål på assist av Kvist. Här börjar jag tappa bort mig ordentligt. "Gjorde Viktor mål?" tänker jag. Jag joggar ut på planen och kukgrabb-hojtar "va fan gjorde du där uppe Viktor" (eftersom han är back) Jag får direkt en väldig ångest att jag sagt så. Det var både taskigt och ointelligent.

Jag vet inte om domaren varit arbetslös under en längre tid men jag vill nästan utgå från det. Det hade varit till hans fördel, det hade skapat en förståelse och sympati för honom. Wilmer skjuter ut bollen utanför målområdet. Det ser i alla fall ut så för mig och domaren men Viktor som har fotografiskt minne och var närmast situationen var helt säker på att han släppte bollen innan han lämnat målområdet med kroppen. Domaren blåser. Farligt läge!

Jag tror Wilmer skäms och blir lite osäker på samma gång vilket resulterar i påståendet, som Magnus ville ha till en legitim fråga, "Är du helt jävla dum i huvudet!?" Domaren blir lika osäker, eftersom han är arbetslös, och visar ut Wilmer.

Wilmer fick inte ens vara kvar på planen. Jag vill här hålla med Mattias om hans påstående att en domare får den respekt han ger spelarna, som guds gyllene regel. Domaren svor och levde rövare med pipan efter incidenten vilket ledde till att vi blev otrevliga och stämningen pubertal.

Dawid visar social skills och vanvett när han väljer att hoppa in som målvakt. Vi ställer upp i mur. När man står i mur vill man skydda snoppen och inte se vart bollen träffar. Egentligen är det helt osmart, som om man kunde skydda sig bättre genom att hoppas runt 180 grader, hålla för snoppen och blunda. Jag tror man lärde sig det som barn och jag gör det fortfarande. Dom gör ett till skitmål eftersom vi blundar och håller för snoppen. Två två. Nu är det kört tänker jag. Ingen rebull heller.

Andra sidan skriker: "Hallå! Ska inte dom spela med en spela mindre?" Domaren genomgår här en inre kris tror jag. Han fattar inget direkt beslut, slår ut med armarna som om det vore någonting självklar här och blåser av. "Va ska han säga nu?" tänker jag. Hoppas han inte gör bort sig och utvisar någon fler. Efter många osäkra blickar påstår han beslutet vara självklart. Någon måste av.

Nu är vi 6 pers på planen. Mattias skriker att Viktor ska byta med en mittfältare så vi får två mittfältare och två backar. Har hittar jag fokus. Jag springer in och känner mig pirrig likt på skolkupper i mellanstadiet då fascist-tränare toppade laget och man tilläts spela. Nu är det panik! Vi måste hålla igen mot de pigga ungjävlarna. Alla kämpar, skriker och springer vilket leder till förvirring hos ungtupparna. Det är 6 minuter kvar. Dåligt hemjobb på mitten. Säkert försvar. Mycket skrik. Dawid gör en TV-räddning.

Jag och Kvist kommer på mitten. Jag kräver "passa!". Kvist lyder. Tjock-backen kommer mot mig. "jag hinner aldrig" tänker jag. "Han är ganska tjock" tänker jag, "men ung" tänker jag. Jag sträcker ut foten och går förbi honom.

Jag har egentligen inte orken att göra ett perfekt avslut hinner jag tänka. Om den här bollen ska sitta måste det sitta i rutinen. Jag började spela med Sandviks IK när jag var 5 år. När jag var 7 år spelade jag både med dom i min egen ålder och året äldre. Kan det betyda nått? Det kanske finns krama här till min fördel? Lång och trogen tjänst? Tränat inomhus hela vintern... Inte druckit ordentligt på 1,5 veckor.

Målvakten rusar ut. Backarna är långt borta. Min gamla högerdojja som inte är för liten, snarare lite för stor, klipper till. Perfekt vrist. Vänster hörn, stolprot med höger fot. 3-2. Tre minuter kvar.

Jag försöker hålla nere glädjeimpulserna och istället te mig världsvan. Fantastisk nöjd. "Det kan ha varit avgörande bollen" tänker jag. Laget klappar om mig måttligt kanske pga min lugna och hårda attityd efter målet. På bänken erkänner jag hur jävla skönt det var och snackar om en perfekt vrist. Jag hör mig själv säga "perfekt vrist" och försöker genast tona ner uttalen och ordvalen. Koncentrera mig på matchen istället. Harry spelar sunt och förnuftigt. Isak också även om han gör några långbollar. Jag tror ungtupparna här förstår att vi är större och äldre. Dom kommer inte igenom helt enkelt. Dom skriker men levererar inte. Kanske har dom gett upp.

Domaren blåser tillslut av matchen. "Vilken jävla seger" tänker jag. Kung Jens vilket jävla lag. Och ändå så gnälligt.

Efter matchen tackar motståndarna inte oss vid namn vilket bevisar att dom är ett bortskämt lalligt John Bauer-skolan fotbollslag. Vi tackar dom vid namn och även domaren. Domaren godtar inte Wilmer ursäkt vilket bevisar hans osäkerhet.

Kung Jens kan just ha spelat årets match. Även om domaren stal showen.

 


Eventuella negativa konsekvenser för det här inläggets innehåll och
åsikter svarar inte Kung Jens för utan jag vid datorn, Victor Lindgren.

/ Victor

 

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Referat:
Kung Jens FG – Umeås Ljuva Gudar
1-2

Måndag 8/5, Ersäng, 20:30

Premiären för korpfotbollssäsongen 2012 var inget mindre än en match mellan de klassiska lagen Kung Jens Fotbollsgemenskap och Umeås Ljuva Gudar! Historiskt sett har KJFG varit snäppet vassare än ULG, detta har visats genom två oavgjorda matcher och två vinster för Kung Jens. Med detta i ryggsäcken kom de lilaklädda i god tid till matchen med förhoppningens ljus i sina gosseanleten.

Som kalvar på grönbete värmde de upp. Ivriga krumsprång och hoppsasteg var melodin.

 

Umeås Ljuva gudar som inför säsongen, efter en anmälan hos KO, näppeligen klarade sig undan från att behöva döpa om laget till Umeås Ludna Gubbar, eftersom originalnamnet med tanke på spelarmaterialet så uppenbart stred mot god marknadsföringssed, kom till matchen med en rejält föryngrad trupp.

Alla väntade på Storper. När han till sist anlände blåste domaren igång matchen. Det visade sig snabbt att ULG bestämt sig för en spelförstörande taktik som gick ut på att skjuta ut bollen från planen så fort de fick läge därtill. Men när matchen väl kom igång slutade de upp med barnsligheterna och fokuserade på att spela fotboll istället. Kung Jens öppnade sin vana troget lite halvlamt och märkte snart att ULG ganska bekvämt kunde spela sig igenom och komma till avslut som ledde till farliga frisparkar och hörnor.

Kung Jens skärpte dock ganska snabbt till sig och började att ta för sig, utnyttja ytorna och spela enkelt och rakt. Matchen kom ganska tidigt in i ett skede där det var uppenbart att lagen var ganska jämnstarka. Även om Kung Jens hade fler målchanser var det ändå ULG som satte den första struten efter ett alltför offensivt satsande på orange planhalva som resulterade i en snabb omställning och en chanslös Wilmer. När ULG dessutom efter en fin djupledslöpning satte sin andra boll började det gå upp för de lila att det var dags att börja ta i med hårdhandskarna.

I andra halvlek ryckte Kung Jens upp sig. Mattias kämpade och rev för tre, Kvist och Per satte sig i respekt på mittfältet, Viktor filmade till sig en lätt hjärnskakning, backarna fyllde på framåt och vi lyckades skapa ett antal riktigt farliga lägen. Som alla vet är ju KJFG känt för att med hänsyn till övriga korpenumeå och för spänningens skull medvetet försaka skott och avslutsträningen. Detta i kombination med Ersängs minimala pysslingsmålburar, en ULGmålvakt i övre korpskiktet och allmänt dålig gravitationskraft för dagen resulterade i en BÖS-BIM (boll över stängslet-boll i mål)-faktor på ca 15-1. Den som till slut lyckades tråckla sig igenom ULG-försvaret och stänka in ett tröstmål som räddade KJFG:s premiärära var Andreas Kvist.

Sammanfattningsvis måste sägas att premiären bjöd på en jämn och spännande match. Båda lagen verkade i god form så här i säsongsstarten. Vi gratulerar Umeås Ljuva Gudar till vinsten och tar revansch nästa gång vi möts!

 

/ Isak

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Säsongsstarten börjar närma sig!

Som alla vet har Kung Jens FG legat lite lågt de senaste två säsongerna. Eller, lågt och lågt, vi har spelat i div 1 och div 2 de senaste säsongerna, men eftersom den höga Premier League-liknande nivån där uppe bland molnen har tagit all kraft från exempelvis referatskrivande och statistikförande så har hemsidan lidit något hemskt på sistone. Det ska det dock bli ändring på, då vi i år inte bara gosat ner oss i div 3 utan även optimerat laget för största möjliga pepp!

Vi har varit tvungna att säga adjö till ett par riktigt bra fotbolsspelare och hyggliga typer, men då har vi å andra sidan kompenserat med några löjligt snygga killar. Mer om det senare.

Korpenbucklan

Först tänkte jag ta tillfället i akt att vara lite allvarlig och introducera säsongens försök till uppstyrning. Till att börja med har jag enväldigt bestämt att alla i laget ska skriva ett referat var i år, och i omröstningen efter säsongens slut kommer det finnas en ny kategori att röstas i, nämligen ”Årets referatskrivare” - en fruktansvärt åtråvärd titel!

Den andra förändringen till i år är att vi kommer lägga ut varje match som ett event på facebook, och alla som är intresserade av att spela matchen får anmäla sig. Dessa kommer ut cirka en vecka innan match. Av naturliga skäl har de ordinarie medlemmarna förtur, och vi siktar på att ha ungefär tre avbytare varje match. Är det fler inhoppare som anmält sig än som får plats kommer vi välja den spelare som vi tycker kompletterar truppen bäst. Och här kommer en viktig detalj: truppen tas (i den mån det är möjligt) ut 24 timmar innan match - så har du som ordinarie inte anmält dig inom 24 timmar kommer din plats troligtvis gå till en inhoppare! Dessutom, om man avanmäler sig efter truppen är uttagen (alltså senare än 24 timmar innan match) så kommer man om man är en ordinarie spelare räknas som inhoppare nästa match. Det vill säga, man är inte garanterad att få spela nästkommande match.

Det här kan verka lite lätt fascistiskt men det är helt enkelt för att underlätta för oss att ta ut truppen - ett arbete som jag tror att de flesta inte är införstådda med hur mycket tid och energi det tar. På det här sättet lägger vi alltså ut ansvaret på de enskilda spelarna och vi slipper jaga efter folk som inte svarat på lagets rop!

Nu över till de roligare delarna, nämligen den korta presentationen av nyförvärven!

..*..

Kort presentation av nyförvärv:

Anders Edstedt
Sedan urminnes tider har Anders bönat och bett om att få spela fotboll i den lila tröjan. Två inhopp har han gjort, i träningsmatcher. Ett som målvakt och ett som utespelare. Som målvakt släppte han in världens enklaste skott och som utespelare gjorde han mål med världens enklaste skott, så vi förväntar oss inget annat än världens enklaste och smartaste och bästaste spel av Anders när han nu äntligen får chans på riktigt!

..*..

Wilmer Prentius
Kung Jens FG har ju traditionellt sett ansett sig själva vara världens mest peppade (och snyggaste och bästaste) lag, men de har ju konstant legat i skuggan av vilken bunt otyg till lag Wilmer än må ha kokat ihop. Därför bestämde sig Kung jens för att helt sonika supa ner Wilmer och erbjuda honom en plats i laget. Ett erbjudande han inte kunde tacka nej till! Så, vi har alltså korpens mest peppade, snyggaste och bästaste målvakt i år! Det ska bli kul!

 

/ Kapten

 

 

 

-Hem-
-Forum-

 

 

Läs också 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011 års matchreferat.
De är mycket goda.

 

 

 
  Spelschema
  Poängliga
  Historik
  Utmärkelser
  Media
  Länkar
  Forum
  Hem
   
  Innebandy